En av programpunkterna under årets seniorvecka var gårdagskvällens föredrag och diskussion kring åldersdiskriminering i Sverige.
Kvällen inleddes av författaren och journalisten Ludvig Rasmusson som bland annat skrivit böcker i ämnet.
Förutom föredragshållaren, var ett tjugotal personer och tre lokala politiker (Eva Carlsson Paulsén, M; Karl Henriksson, KD och undertecknad) närvarande i kulturföreingen Lyktans lokal i Skogås centrum.
Ludvig Rasmusson talade i drygt 45 minuter och pekade bland annat på att människor äldre än c:a sextio t.ex. inte syns i TV, och att det bara är en medlem i regeringen som är över sextio (gissa vem?)
Han berättade vidare att det som han uppfattar som ålderdiskriminering i Sverige är värst i världen.
Hans förslag på (del-)lösning var att avskaffa personnumren - något som jag tror kommer att kosta mer än det smakar. Olika uppfattningar/fördomar kring ålder är ju en fråga om attityder och det är de som måste förändras. Vilket naturligtvis är mycket svårare än att "bara" avskaffa personnumren.
Jag tog bland annat upp att vi - mer och mer - försöker röra oss i riktning mot exempelvis möteslokaler för alla, och inte på förhand definierat som "för ungdomar" alternativt "för seniorer".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar