Magnus Norell blev en nygammal favorit och Birgitta Ohlsson var som vanligt skarp och välformulerad när Ohlininstitutet igår diskuterade hotet från den våldsbejakande islamismen i Sverige. Förutom Norell och Ohlsson deltog Yasri Khan som bl a startat upp organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa samt det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Lunchsamtalet, som hölls på Summit konferens, modererades av Per Gudmunson. I publiken satt från FP Huddinge Alexandra Birk, Vibeke Bildt och jag.
I synnerhet Norell var väldigt tydlig med att en konstruktiv diskussion om demokratins tillstånd i Sverige kräver att man rensar bland koncepten, och väl definierar vad man menar med islamism. Den mest adekvata skiljelinjen bör enligt honom gå mellan sådan politisk islamism som förespråkar våldsanvändning som ett led i den politiska kampen, och sådan (oerhört mycket mer förekommande) som inte gör det.
Ohlsson poängterade att regeringen inte bara tittar på våldsbejakande islamism när man nu studerar terrororganisationer i Sverige - vänster- och högerextrema rörelser har inte dött ut för att ett "nytt" medialt uppmärksammat hot dykt upp på agendan.
Den representativa, liberala demokratin bygger på oviljan att bunta ihop individer i kollektiv vars förminskande begreppshorisont låser inne och begränsar såväl de som debatterar som de som debatteras.
Debatten i Sverige är nu, efter chocken på Bryggargatan i december, inriktad på att vi måste möta "det inre hotet" från terrorismen. Detta hot anses kräva inskränkningar i individernas integritet samt medborgerliga fri- och rättigheter. Socialdemokraterna kan nu inte vänta på en ny FRA-lagstiftning med utökade möjligheter att övervaka medborgarna. Förslag om polisens ökade befogenheter kommer slag i slag.
Justitieminister Beatrice Ask (M) lade t.ex. i december förra året fram ett förslag om att polisen ska tillåtas övervaka enskilda medborgares elektroniska kommunikation, utan att dessa medborgare behöver vara misstänka för något brott. Detta dessutom utan att domstol, eller ens åklagare, har haft något att säga till om.
Det finns ett engelskt uttryck som lyder “Hard cases make bad law” vilket bygger på maximen att lagstiftning inte ska bygga på värsta tänkbara fall, utan på en uppskattning av helhetsbilden. På så sätt säkerställs att lagstiftning är proportionerlig och ändamålsenlig.
Men det kan man inte göra om lagstiftningsinstrumenten utformas utan att vi vet hur landskapet vi reglerar ser ut eller om vi låter begrepp framfärgade genom irrationella känsloraster bilda byggstenar i vår politiska analys.
I övrigt hade man kanske önskat en diskussion av vilken roll islamistiska rörelser spelar, och kommer att spela, i den kamp för demokrati vi nu ser i Nordafrika. Men så var lunchsamtalet bara en timme långt också.
Se diskussionen igen här (varning för mycket dålig bild- och ljudkvalitet):
http://bambuser.com/channel/Ohlininstitutet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar