Bra mat på sjukhus är en del i tillfrisknandet

Få gånger är maten så viktig som när man ligger på sjukhus. Detta både utifrån den känsla av normalitet och mysfaktor i tillvaron som god mat kan tillföra - och utifrån förutsättningarna för tillfrisknande.

Därför känns det så otroligt bra att Södersjukhuset gör slag i saken och sätter ribban högt för alla andra sjukhusgenom att inleda ett samarbete med Markus Aujalay, en av våra absolut bästa stjärnkockar.  Inte nog med det, de utmanar också alla andra sjukhuskök om den bästa sjukhusmaten 2015. Låt oss hoppas att alla följer samma goda exempel och storsatsar på att patienterna ska få en matupplevelse i världsklass i den situation där det behövs som allra mest.

På den här filmen berättar Markus Aujalay om sina tankar kring patientmaten.

Förutom den glädje som det ger veta att patienternas upplevelse av sin sjukhusvistelse nu kommer få en välbehövlig guldkant så gläds jag förstås också över att det arbete som vårt kanonduktiga landstingsråd Anna Starbrink har gjort för att förbättra matsituationen för patienterna i Stockholms län nu fått genomslag. Klart är att Folkpartiet behövs i landstinget!  

  

Södersjukhusets pressmeddelande "Markus Aujalay och SÖS lyfter patientmaten till nya höjder"

DN: "Stjärnkock fixar sjukhusmaten"

Jessica Ericsson

Ledamot i landstingsfullmäktige

Man ska kunna följa sitt barn till skolan - även med färdtjänst.

Tillgänglighetsarbetet i Sverige syftar till att personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att röra sig fritt i samhället. Det inbegriper att kunna jobba och att kunna vara förälder till sina barn. En del i detta borde vara möjligheten att kunna följa barnen till förskolan eller skolan innan man själv åker till jobbet - även om man som förälder har färdtjänst. Sådana s.k. viaresor spar tid och bilresor och låter föräldern vara förälder.

Tyvärr finns det idag hinder för via-resor när turen går via skolan för att hämta och lämna barnet. Färdtjänstresorna administreras av landstinget, som anser att detta med skolskjuts är en fråga för kommunen och skolan, med stöd av skollagen. När föräldern åker själv till skolan går det bra, men inte när barnet är med i bilen. Detta har bl.a. uppmärksammats av SVT.

Vår uppfattning i Folkpartiet är vi måste hitta en lösning som gör det möjligt för föräldrar i behov av färdtjänst att följa sina barn skolan precis som alla andra föräldrar; det är en fråga om att kunna vara delaktig både i samhället och i sina barns liv.

Folkpartiet och Synskadades riksförbund driver linjen att vi måste hitta en lösning på problemet. Moderaterna har nu gått med på att föräldrar i behov av färdtjänst och som också har barn med funktionshinder ska få denna möjlighet. Detta är en mycket liten grupp och omfattar inte alla de med färdtjänst vars barn inte har funktionsnedsättning.

Därför har nu FP:s landstingsledamot Ninos Maranha lyft behovet av en utredning för ta reda på hur många föräldrar totalt det handlar om. Detta är en nödvändig början för att hitta en lösning som fungerar.

Vi kommer att fortsätta jobba i landstingsmajoriteten för att föräldrar med funktionsnedsättning ska få följa sina barn till förskolan och till skolan.


Jessica Ericsson
Ledamot i landstingsfullmäktige (FP)

Ger konkurrens i välfärdens kärna kvalitetsvinster eller inte?

På DN Debatt skrev igår forskare från SNS att det saknas bevis för att valfriheten, sådan den implementerats av politiker, medfört några positiva effekter. Artikeln läses av många valfrihetsbelackare som att marknadsövertro skadat kvaliteten i vården eller gjort det svårare att nå adekvat vård. Sådana slutsatser finns det dock inte stöd för varken i studien eller i artikeln, vars poäng just är att det är svårt att hitta vetenskapliga bevis för valfrihetens effekter både åt det ena och åt det andra hållet. Även om en del tecken i rapporten pekar på att valfriheten har gett gynnsamma effekter på vissa områden.


Eller som dagens DN-ledare skriver: "Gårdagens artikel på DN Debatt hade på eftermiddagen fått fler än 4 000 rekommendationer på Facebook. Inlägget, och boken det bygger på, orsakade omedelbart en uppsjö tidnings­rubriker, motdebattartiklar och bloggposter och kommer med största sannolikhet att användas som ett politiskt slagträ under nästa valrörelse.
Inte dåligt för en artikel och bok vars viktigaste slutsats är ”Vi vet inte, det behövs mer forskning”."

Idag lyfter de borgerliga gruppledarna i Stockholms läns landsting fram flera exempel som pekar på att patienten faktiskt tjänat stort på valfrihetsreformen.
Sedan Vårdval Stockholm infördes har antalet husläkarmottagningar, och antalet läkarbesök, ökat, på ett sådant sätt som tyder på att tillgängligheten ökat mest för dem som förr hade svårt att nå vården - de som bor i områden där medelinkomsten är lägre. Det är områden där behovet av vård ofta är större. Det skriver man i SNS-rapporten och det bekräftas av KI:s uppföljning av husläkarsystemet från 2010.
Vidare har den faktiska kostnaden för ett flertal behandlingar inom skilda områden minskat - detta gäller t.ex. för behandlingar för gråstarr, fetmaoperationer, psykiatrisk vård - så att samma mängd skattemedel ger högre utväxling i form av faktisk vård.

En större tillgänglighet i vården - både sett till eventuella kötider och till etableringar av mottagningar i länets alla områden - mer vård per krona, och mer vård för fler stockholmare, är positiva nyheter. Och det är bra om valfrihetsdebatten nu fokuseras mer på behovet av gedigna uppföljningar och utvärderingar än på ideologi.


Birgitta Rydberg, Anna Starbrink och Om Vård skriver om detta.

Kollektivtrafik för en växande region

Landstingets budget för 2012, som presenterades nyligen, innehåller förutom ambitiösa satsningar på vård och forskning även nyheter inom kollektivtrafiken.

En växande befolkning i stockholmsregionen medför också ett ökat behov av mer och bättre fungerande kollektivtrafik. De utökas både från landstinget och från resenärerna. SL-kortet kommer att höjas med 100 kronor (till 790 kr med ordinarie pris) och priserna för enstaka biljetter i motsvarande grad. Varenda krona kommer att gå in i trafiken för att bidra till de massiva investeringssatsningar som kommer att göras på trafiken under de kommande åren för att möta behoven av upprustning, utbyggnad och utökad trafik.
För att vi ska kunna uppnå de mål som vi ställt upp avseende en hög punktlighet inom kollektivtrafiken lär också varenda krona behövas. Förhoppningsvis kan bland annat de nya anläggningar för avisning som planeras samt de nya dynamiska skyltarna - med realtidsinformation om var bussar och tåg faktiskt befinner sig bidra till att trafiken flyter bättre.


Landstinget skapar inte tillväxt men väl förutsättningar för den. En tillgänglig sjukvård av hög kvalitet, en utbyggd och tillförlitlig kollektivtrafik och ordning och reda i de offentliga finanserna ger goda förutsättningar för detta. Folkpartiet bygger för framtiden.

Jessica Ericsson
Ledamot i landstingsfullmäktige SLL

Självmord kan förebyggas!

Varje år begås ca 300 självmord i Stockholms län, och självmordsförsöken är ungefär tio gånger så många. Som en jämförelse är det ett 30-tal personer som dör i trafiken i vårt län årligen. Varannan person som begår självmord är eller har varit i kontakt med vården. Det tycks alltså finnas stora möjligheter att förebygga självmord om resurserna används bättre och kunskapen om framgångsrika metoder för suicidprevention sprids, t.ex. från psykiatrin till primärvården, som ofta kommer i kontakt med suicidnära personer.

Att förebygga självmord handlar om att rädda liv och minska mänskligt lidande, också för de anhöriga och andra i omgivningen. På kort sikt kan det handla om att konkret hindra eller försvåra för människor att ta livet av sig, men på lång sikt krävs större och djupare insatser.

Stockholms läns landsting antog tidigare i april en handlingsplan med olika konkreta åtgärder, kopplade till landstingets nollvision mot suicid. De olika insatser som beskrivs, främst kartläggning av självmord och IT-stöd för bättre journalföring och kunskapsöverföring, innebär en satsning på drygt 3 miljoner kronor. De relativt små pengar handlingsplanen omfattar ska alltså få mångfaldig effekt.

Folkpartiets landstingsråd Birgitta Rydberg skriver om detta liksom SvD. Birgitta Rydberg har ansvar för sjukvårdsfrågor och särskilt psykiatri, missbruksfrågor, folkhälsa och jämlik vård.

Samverkan kan inte lagstiftas fram, Gerhard

Idag överlämnar Missbruksutredningen (SOU 2011:35), ledd av Gerhard Larsson, sitt slutbetänkande "Bättre insatser vid missbruk" till regeringen och närmast till statsrådet Maria Larsson. I betänkandet föreslås en genomgripande reform av den svenska missbruks- och beroendevården genom totalt 70 förslag inom åtta reformområden. Se pressmeddelandet här

Utredningen menar bl.a. att individens makt över sin behandling måste stärkas, behandlingarna ha ett tydligare fokus på medicinsk evidens, och att kunskap om verkningsfulla behandlingsmetoder vid olika typer av missbruk måste spridas bättre genom vårdsystemet och mellan berörda myndigheter. Tydligare kvalitetskrav och kontroll för behandlingshem, satsningar på forskning på missbruk m.m. är likaså välkomna förslag.

Precis som Birgitta Rydberg gläds jag över att utredningen pekar på behoven av ett mer evidensbaserat stöd vid behandling av missbrukare, bättre psykologiska bedömningar och bättre läkemedelshantering. Detta är nödvändiga insatser för för att ge god vård åt fler missbrukare, som ofta har dubbeldiagnoser med både psykiatrisk sjukdom och missbruk. Dessutom bör naturligtvis också personer med missbruk få sina rättigheter till god vård fastställda i en vårdgaranti.

Mer skeptisk är jag till den del av förslaget som väcker störst uppmärksamhet: en överflyttning av huvudmannaskapet från kommunerna till landstingen. Detta utifrån att massiva omorganisationer tenderar att medföra horder av problem där de i störst behov av stöd ofta drabbas hårt. Min uppfattning är att huvudmannaskapet även fortsättningsvis bör ligga på kommunerna som har ansvar för en stor del av det sociala skyddsnätet, och som redan har både förutsättningar och kompetens att arbeta med den psykosociala problematik som finns vid missbruk. Detta är viktigt både för den som försöker ta sig ur ett missbruk på ett framgångsrikt och hållbart sätt och för hennes eller hans anhöriga. I familjer där någon missbrukar far barnen ofta illa trots att missbrukande föräldrar – precis som alla andra föräldrar - mer än något annat vill det bästa för sina barn. Kommunerna är klart mer lämpade att stötta hela familjen i situationen än vad landstingen är. Ur barnperspektivet skulle en överflyttning av huvudmannaskapet vara katastrofal, enligt min mening.

Landstingen ska givetvis sköta det som främst handlar om vård men andra delar av missbruksvården, som HVB-hemmen, passar bättre hos kommunerna som har hand om en stor del av det sociala skyddsnätet. Därmed inte sagt att landstingen kan göra mycket mer, inte minst vad gäller att fånga upp personer som har ett riskbruk och att snabbt hjälpa dem vidare till vård. Tidsperspektivet vid behandling av missbruk är A och O.

Stora omorganisationer tar enormt med tid och resurser, och för att uppfylla Gerhard Larssons önskemål krävs ett genomgripande lagstiftningsarbete vilket också det tar tid. Bättre är kanske att se de goda exemplen, som Stockholm, och se hur kommuner och landsting kan utveckla fungerande former för samverkan.

Jessica Ericsson
Ledamot i landstingsfullmäktige och ersättare i sjukvårdsstyrelsen Söder