#halmkonf 5: Den långa svansen

Ja, jag lovar; detta är mitt sista blogginlägg från bibliotekskonferensen i Halmstad! Och det handlar om det som i biblioteksvärlden går under namnet Den långa svansen.
Vad är då det för svans?
Jo, det är de böcker som finns magasinerade i våra bibliotek och som nästan aldrig "rör på sig", dvs. de lånas aldrig ut utan de bara finns. I magasinen.
Det här är det nu många bibliotekarier börjar ta tag i: i magasinet finns naturligtvis många riktiga pärlor som verkligen skulle behöva röna ett bättre öde än att stå att samla damm i bibliotekens källare!
I Stockholm har man t.ex. bjudit in flera nu levande författare att plocka fram favoriter ur källaren och prata om dessa inför en entusiastisk publik! Många besökare är de som berättar att de fått flera fina läsupplevelser genom detta. De har läst böcker som de ofta inte ens visste fanns. Och inte minst gäller detta många svenska författare.
I Hudddinge har vårt huvudbiblioteket en "lång svans". Gör gärna ett besök i dess källare och inventera. Jag kan nästan lova att ni kommer att göra fynd - många fantastiska läsupplevelser finns garanterat där.
Under det kommande året hoppas jag få se flera initiativ (liknande det i Stockholm) kring dessa skatter.

De extrapengar som biblioteken fick i årets budget har bland annat använts till en anställning av en projektledare, vars uppgift är att stärka våra biblioteks attraktivitet. Hon heter Nina Frid, och kommer att berätta litet om sitt arbete med detta på ett kommande nämndmöte i kultur- och fritidsnämnden. Hon är också ansvarig för att bibliotekens blogg återuppväcks, samtidigt som hon planerar ytterligare bloggar.
Så håll utkik på hemsidan!

#halmkonf 4

Dag två av Halmstadskonferensen ägnades åt skönlitteratur - men belyst från lite olika håll. Ordföranden i litteraturutredningen - Tomas Lidman, deltog i en paneldiskussion kring utredningens resultat tillsammans med utredningens sekreterare Isak Reichel och ytterligare en ledamot i utredningen; författaren och kritikern Annina Rabe.
Uppdraget har varit omfattande; förutom att studera litteraturens ställning i skolan och läsfrämjande insatser, har utredningen även studerat författarnas villkor, bok- och tidskriftsmarknaden och det internationella utbytet.
Utredningen ska lämna förslag som syftar till ökat läsande och ett rikt utbud av kvalitetslitteratur.

Detta om målen - nu till resultaten.
Då det gäller unga vuxna visar läsningen en nedåtgående trend. Framförallt gäller detta unga män.
Lästiden per vecka sjunker.
Konkurrensen av övriga media har fört med sig att läsningen (men även film) har tappat till förmån för Internet.

Viktigare än detta är dock resultaten som visar att läsfärdigheten (dvs. förmågan att förstå vad man läser) för flickor och pojkar i årskurserna tre och fyra drastiskt har gått ned. Skillnader mellan könen, socioekonomisk bakgrund och skola är också mycket tydlig och vissa områden blir tydligt utarmade. Man kan även utläsa att datoranvändningen haft en viss negativ effekt på läsförståelsen.

Hur löser vi detta? Utredningen har inga svar, men det är viktigt att denna fråga diskuteras - inte minst - bland oss liberaler; förmågan att söka egen kunskap är grundläggande för ett demokratiskt samhälle.

Se vidare Litteraturutredningen

#halmkonf 3 Alla är inte välkomna!

Denna rubrik tillhörde ett mycket bra (men inte helt okontroversiellt) inslag på konferensen som hölls av Pernilla Glaser och Jenny Lind, den förstnämnda teamsamordnare för biblioteket Plattan och den senare bibliotekarie på samma ställe (och skribent i DN - läs henne gärna, hon är mycket bra).
Plattanbiblioteket utgår helt från bibliotekariernas egna litterära smak; de får alla göra inköp efter eget huvud utan att någon chef lägger sig i. Det innebär självfallet att detta bibliotek inte är något "fullsorterings" bibliotek av det vi vanligen ser, men fördelen är ju att personalen verkligen kan tala för varan. Så att säga.
De vanliga sorteringsbegreppen (Hce för svensk skönlitteratur etc) är på Plattan ersatta av delvis egna rubriker såsom Rolig, Sorglig, Djup, Queer litteratur osv. Dessa existerar tillsammans med mer kända ordningar som Poesi och Barnböcker. Avdelningarna är inte "huggna i sten"; vi fick höra hur en hel del avdelningar hade kommit och försvunnit.
En konsekvens av ovan beskrivna avdelningar är att en och samma författare kan återfinnas under flera avdelningar - något som en van biblioteksbesökare kanske kan finna något frustrerande.
Plattans utsatta läge i Kulturhusets bottenplan har också inneburit att man - då och då - måste be människor att lämna biblioteket, men även detta lyckas man göra med stor hänsyn och utan att kränka de personer som uppfattas som störande.
Intressant var även att se hur föreläsningen mottogs av publiken: många blev - liksom undertecknad - entusiastiska över arbetet, medan andra - både bibliotekspersonal och politiker - tyckte att hela biblioteksidén blev förfelad på Plattan. Detta var en synpunkt som framfördes med eftertryck av en moderat ordförande för kultur- och fritid!

#halmkonf 2

Utsikt från konferenslokalen och fantastisk solnedgång

Efter Anne Bamfords inspirerade föreläsning om "det splittrade biblioteket" tog våra danska vänner vid. Och det är bara att konstatera: de ligger före oss i det mesta då det gäller biblioteken!!
Vi fick höra på Dorte Skot Hansen som berättade om det nya biblioteket i vetenskaps- och upplevelelse- samhället. Hon visade också flera exempel på hur biblioteken lyckas göra (kanske framförallt) barnavdelningarna till fantasifulla och kreativa miljöer för barnen.
Lite senare på dagen fortsatte Lisbeth Overgaard Nielsen från biblioteket i Århus, hur man kan utveckla biblioteken till fysiska och virtuella mötesplatser tillsammans med medborgargrupper, frivilliga krafter och partnerskap. Bland annat visades exemple från Seattle på USA:s västkust på en biblioteksbyggnad som samtidigt var en stor mötesplats för hela samhället - med restauranger, caféer och - naturligtvis - bibliotek. Seattles bibliotek tycktes vara ett ledande exempel för många på konferensen, vilket fick mig att känna mig en smula ignorant; eftersom jag inte hört talas om det! :-)
Under dagen fick vi även höra om de kommuner som nyligen byggt nya bibliotek och/eller kulturhus; Halmstad, Hässleholm och Varberg. Förutom att dessa byggnader på samtliga ställen blivit stora succéer, var det intressant att notera att politikerna kom från respektive miljöpartiet, moderaterna och centerpartiet.
Tyvärr ingen folkpartist alltså. (Inom parentes kan jag nämna att det inte var särskilt många politiker närvarande på konferensen, men också att vårt parti har mycket gott rykte i dessa biblioteks- och kulturkretsar. Kul!)
Och så fick vi en häftig presentation om biblioteket på Plattan i Stockholms kulturhus, men om det berättar jag i nästa rapport!

#halmkonf 1

Huvudbiblioteket i Halmstad

Jag har just kommit hem från den 22:a Halmstadskonferensen; en nordisk bibliotekskonferens.
Årets tema var "från transaktion till relation" och programmet var mångfacetterat och roligt.
I ett par blogginlägg ska jag försöka belysa aktuella frågor inom biblioteksvärlden.

Det är inte fel att säga att det pågår mycken diskussion kring och i biblioteken, men egentligen kretsar allt kring hur våra bibliotek ska kunna bredda sig och nå ut till en allt större del av befolkningen.
Inte en helt lätt uppgift i dagens digitaliserade och globaliserade värld!
Men just detta kan också användas till bibliotekens fördel! Att vara - aktivt - närvarande på nätet är idag ett måste (och då inte bara för biblioteken naturligtvis), men det gäller även att utnyttja det man redan har på ett kanske nytt sätt.
Det gäller bland annat det som i biblioteksvärlden kallas för "den långa svansen", vilket är de otroligt många böcker som våra bibliotek har magasinerade och som (nästan) aldrig lånas ut.
Hur man gör i Stockholm för att "väcka" dessa skatter kommer att bli ämnet för en annan rapport från Halmstadskonferensen.
Professor Anne Bamford inledde konferensen med ett mycket inspirerande anförande benämnt: "The Disruptive Library" (det splittrade biblioteket).
Hennes anförande väckte frågor som: var är bibliotekens plats i informationssamhället; hur kan biblioteken vara ett instrument för att förena utbildning, arbete och avkoppling?; hur påverkar den visuella litteraturen (serier o dyl) vårt läsandebegrepp?
Bamford menar att biblioteken i framtiden måste försöka bli jämlika mötesplatser som upplevs som relevanta i våra alltmer teknologiska och kreativa värld.
Som en av sina utgångspunkter hade Anna Bamford ett citat från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter: "Everyone has the right to participate in the cultural life of the community, to enjoy the arts" (Alla har rätt att att delta i samhällets kulturella liv och njuta av konstens alla uttryck.)
En stor utmaning, inte minst då vi vet att 20% av befolkningen (i västerlandet) är totalt ointresserade av detta!!